Mitt engagemang i Sveriges största humanitära frivillgorganisation har länge varit vacklande. Möten, möten, möten, remisser, handlingsplaner och fler möten. Lägg därtill insamlings- och medlemsvärvningsmål som är långt bortom realismens gränser. Det ska vara kul att vara frivillig. Men det är det inte.
Ikväll ännu ett möte. Om ett nytt projekt som började så bra men sen tagit en riktning som jag inte tycker är speciellt intressant. Vi dricker chai-te. Hälften varmt vatten, hälften kokt mjölk. Smaksatt med kanel och kardemumma. Och lyssnar på Annie som har kommit för att dela med sig av sina erfarenheter av ett liknande projekt. Hon inspirerar, entusiasmerar, peppar och övertygar. Helt plötsligt känns allt väldigt meningsfullt och rätt igen.
En person, en timme, en fika och plötsligt har det skepp jag nyss var på väg att lämna satt fulla segel och återfått styrförmågan. I farten tackar jag ja till valberedningens fråga om att bli ordförande igen. Fler möten. Det ska bli roligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar