Strandfynd

I söndags var det sju veckor sen jag promenerade på en varm strand vid Stilla Havet. Det känns som väldigt länge sen. Dels för att mycket av det arbete vi gjorde då nu är grusat, i och med att den nicaraguanska regimen nyligen gick till frontalangrepp mot en lång rad biståndsorganisationer, och genom administrativa trakasserier försöker mobba ut de organisationer ur landet som arbetar med demokratiutveckling och stöd till rörelser som verkar för opinions-bildning kring abort och sexuella rättigheter.

Men det känns också, av ganska naturliga skäl, som att den stekande solen, det blå havet och de susande palmerna tillhör en mycket förgången tid när höstmörkret sänker sig över alltet, den fuktiga kylan tränger genom kläderna och en förkylning rasar i min kropp (inga larver i näsan, dock!).

På alla lyckade resor tar man också med sig en hel hög minnen hem. Och denna resa var inget undantag. Tvärt om. På stranden i Pochomil hittade jag inte bara snäckor och andra vackra saker som vågorna spolat upp. Där gjorde jag också ett fynd utöver det mesta jag hittat tidigare i mitt liv. I en vacker röd klänning och med de blåaste ögon jag någonsin drunknat i.

Sju mörka höstveckor kan vara en ofantligt lång tid. Men de kan också rasa iväg i ett nafs.

I morgon åker vi till Paris, mitt strandfynd och jag.

Ps Vi var en hårsmån från att boka våra biljetter med Sterling. Om vi gjort så hade den här texten nog inte varit riktigt lika munter...

Huskur mot larver i näsan

Det är förkylningstider. Och med det kommer också behov av något som kan lindra snuvor och halsont.

En kollega till mig brukar på fullaste allvar stoppa vitlöksklyftor i öronen för att kurera förkylningar. Och P hävdar å det bestämdast att lite tigerbalsam under näsan både fördriver onda andar och botar så väl åksjuka som snuva. Jag har inte provat något av detta, och kan därmed inte heller uttala mig om tillförlitligheten i dessa kurer. Men kan känna en viss skepsis till dem båda – hur stor är chansen att man får pussa eventuella snyggingar som dyker upp i ens väg om man har vitlök i öronen och överläppen insmord med illaluktande salvor?

Men om inte tigerbalsam skulle hjälpa så finns det ju fler kurer att ta till. I mitt bibliotek finns en liten grön bok med den korta titeln ”Huskurer – Lättfattliga anvisningar gifna af läkare, huru man bör förfara vid lindrigare sjukdomsfall samt svårare fall till dess läkaren hinner anlända”.

Mot just förkylningar ordineras endast det klassiska: bad med kalla avrivningar. Men där finns också bot mot allehanda andra åkommor som man kan tänkas drabbas av. Mot armsvett rekommenderas till exempel daglig tvätt med ättika eller franskt vin. Bennikemask däremot kan behandlas med ”en god portion sillsalat med lök” samt en stor kopp starkt kaffe med socker men utan grädde (varför socker men inte grädde kan man undra, men det förtäljer inte ordinationen).

Under rubriken ”Främmande kroppar” står det inget om one night stands, som man kanske skulle kunna förledas att tro, men däremot om hur man ska göra ”Om man har anledning att tro, att insekts-larver hålla till i näsan, hvilket icke så sällan är fallet hos små barn”. Bästa sättet är tydligen att inandas eter eller terpentin, men rådet ges med brasklappen att det ska ske med viss försiktighet, eftersom risken finns att inte bara eventuella kryp utan också patienten ifråga stryker med.

Om det ändock, alla goda huskurer till trots, skulle skita sig och den sjuke går hädan så skickar författaren med en liten förmaning till de anhöriga. Om man är det minsta osäker på om gamla farmor verkligen kilat vidare eller inte, så är det ”en påbjudande plikt för de efterlefvande att icke hasta med begrafvningen”. Men när tanten börjar lukta och får en ”grön färg omkring midjan” så är det helt säkert att ringa efter dögrävarn…

Bäst att hålla sig frisk med andra ord!

När kakaohalten i blodet närmar sig 110%

Chokladfestival. Lika trevligt som det låter! Man betalar inträde och kan sen gå runt och provsmaka så mycket man vill. Hela Nordiska museet har varit fyllt av kakao i dagarna tre, och M och A och jag tyckte att det var en självklart bra avslutning på helgen att spendera några timmar bland alla läckerheter.

Men trots att jag normalt sett kan trycka i mig ganska mycket sött när andan faller på, så kroknar man oväntat snabbt av den kakao-rika chokladen. Och då tog vi ändå bara de små provsmaknings-bitarna. Inte som vissa andra, som tog en näve ur varje skål. (En person hade till och med sig en kopp som han fyllde med chokladbitar – vilket upprörde oss mycket, oklart om det var över vederbörandes bristande hyfs eller om vi mest var avundsjuka på en briljant idé!?)

Vi valde att besöka festivalen de två sista timmarna innan stängning, eftersom det fina vädret skulle utnyttjas så länge som möjligt. Vad vi inte räknat med var att vi därmed var där när utställarna började rea ut sina produkter. M och A passade på att bunkra 80%-iga chokladkakor till fyndpriset fyra för en femtilapp! Själv nöjde jag mig med diverse praliner, bland annat några riktigt läckra toppade med havssaltflingor!

Både öl- och chokladfestival avbockade hittills i höst. Undrar vad som står näst på tur i evenemangskalendern? Om jag inte minns fel så brukar det vara erotikmässa någon gång här på höstkanten. Jag kanske borde gå på den också när man nu har farten uppe. Kan ju bli riktigt intressant att se vad de rear ut sista timmen…

I Just Can't Get Enough!

En del kanske tycker att det finns både viktigare och intressantare saker att skriva om för tillfället. Men att skattebetalarna får stå för notan för en ohejdad marknadsekonomi på Wall Street får inte denna bloggförfattare att gå i spinn av inspiration direkt. Och en kommentar till den förestående bandypremiären kan nog vänta några veckor till.

Då är det ju mycket roligare att skriva om de riktigt stora saker som är på väg att hända i mitt liv just nu.

Nej, inte något tramsigt om vackra kvinnor och stora kärlekar. Var sak har sin tid, även för en Hattifnatt. Detta handlar förvisso om kärlek. Men också om något mycket större. Det som bara en tonårsgrabb kan hysa till fyra unga män som klär sig i läder och damunderkläder.

Det är en kärlek som inte har rostat under alla år. Visserligen har glöden falnat lite under kortare perioder. Riktigt så intensiv som den var framför skivspelaren i pojkrummet för tjugo år sen är den inte längre. Men konstigt vore väl annars. Och känslan när jag, en varm sommarkväll för två år sen, trycktes mot kravallstaketet på Stockholm Stadion och sjöng mig lycklig, var lika stor som någonsin förr.

I morgon måndag kl 13.30 hålls årets kanske viktigaste press-konferens i Berlin. 1000 biljetter har släppts till pressträffen, men tyvärr har jag ett viktigt möte på jobbet så jag kan inte åka. Och egentligen har jag ju - på diverse obskyra forum på nätet - redan listat ut det mest väsentliga: att Dave, Martin och Andy är på G igen med ny skiva och världsturné. Enligt ryktena blir det konsert i Stockholm i mitten av juni nästa år.

Det får gärna bli en lång och kall och mörk vinter. Det bekommer mig föga. Vetskapen om att tonerna från en Emulator 2* snart kommer att ljuda över Stockholms Stadion igen räcker för att hålla en gammal synthare vid liv, även om så en ny istid otippat skulle vänta bakom hörnet!

* Emulator 2 är en av de mest klassiska samplers från 80-talet. Kända användare är bland annat Depeche Mode, Genesis, Front 242 och Pet Shop Boys.

Stockholms Stadion 7 juli 2006: