Idag gick den årliga Återvinningsfesten av stapeln på västra Södermalm. Överallt på gatorna runt Hornstull hade folk ställt ut ett bord och sålde prylar de inte längre behöver. Förra året kom 30 000 personer, i år var det minst ännu fler.
Idén som sådan är mycket tilltalande. Dels för att användbara prylar kan få ett nytt liv istället för att hamna på en soptipp någonstans. Och dels för att jag för egen del älskar att botanisera på loppisar och i second hand-lådor. Men tyvärr är det svårt att göra några större fynd i den här sortens osorterad mischmasch. En väldig massa gamla kläder, ungar som säljer förra årets julklappar, och travar med LP-skivor från 80-talet. Sånt som ägarna inte längre vill ha. Och inte så många andra heller.
Nej, för oss mer kräsna loppiskonnässörer finns bättre ställen att fynda på. En av mina nya jaktmarker är Tradera.
Tidigare har jag fördomsfullt trott att sajter av den här typen mest befolkas av småbarnsföräldrar som byter kläder med varandra. Och visst finns det i skrivande stund mer än 39 000 barnkläder till salu. Men där finns ju också så mycket mer. Här finns allt från konst till hemelektronik och Tupperware-prylar (den senare just nu 1639 auktioner). Och är man intresserad av gamla grejer så är det här rena himmelriket. Vad sägs till exempel om 73 olika flintyxor och pilspetsar från stenåldern! Eller 305 olika sorters majblommor (med en bilblomma från 1956 som just nu är budad till 180 kr!)
Men det dignande utbudet och alla snabba sökmotorer till trots har loppisen på gatan ändå något som dess virtuella motsvarighet saknar. På Tradera finns det visserligen 505 smurfar till salu. Men där finns varken sol, stämning eller barn som säljer saft och hembakta bullar!
25 maj 2008
19 maj 2008
R2-D2
För snart ett år sedan skrev jag om min trotjänare till teve som då sjöng på sista versen. Efter att ha tjänat som hotellteve i sin ungdoms glada dagar har den sedan fört en mer stillsam tillvaro på sin ålders höst. Under de tio år som vi fått tillsammans har den troget levererat nyheter och dokumentärer och andra seriösa program. (Jag tittar aldrig på skräpteve, verkligen inte! Dessutom räknas väl Big Brother som en dokumentär!)
Men som genom ett under repade den sig på nio och tog sig samman för att fortsätta några ronder till. Nu verkar det dock vara kört för gott. Bara ett vitt streck över rutan gör ju ingen tittare lycklig, även om ljudet fortfarande är ok. Jag menar, ingen vettig människa kollar ju på Top Model för de smarta kommentarernas skull…
Men min teves snara frånfälle ger mig dubbel ångest. Inte bara förlorar jag en kär vän. Nu måste jag ju också ut och köpa ny. En sån där platt sak. Men jag vill inte vara den typen av människa som köper en platt teve. Jag känner nästan ingen som har en platt teve. Det är bara teknikfreaks och folk som äter för mycket chips som köper såna. Inte jag.
Men som av en slump så hittade jag den här lilla reklamfilmen. Hurra, jag behöver inte köpa en platt teve! Istället ska jag genast införskaffa en liten rund pryl som far runt och piper och ser ut som en soptunna. Visst är den söt!
Men som genom ett under repade den sig på nio och tog sig samman för att fortsätta några ronder till. Nu verkar det dock vara kört för gott. Bara ett vitt streck över rutan gör ju ingen tittare lycklig, även om ljudet fortfarande är ok. Jag menar, ingen vettig människa kollar ju på Top Model för de smarta kommentarernas skull…
Men min teves snara frånfälle ger mig dubbel ångest. Inte bara förlorar jag en kär vän. Nu måste jag ju också ut och köpa ny. En sån där platt sak. Men jag vill inte vara den typen av människa som köper en platt teve. Jag känner nästan ingen som har en platt teve. Det är bara teknikfreaks och folk som äter för mycket chips som köper såna. Inte jag.
Men som av en slump så hittade jag den här lilla reklamfilmen. Hurra, jag behöver inte köpa en platt teve! Istället ska jag genast införskaffa en liten rund pryl som far runt och piper och ser ut som en soptunna. Visst är den söt!
12 maj 2008
Vänskap
Föreställ dig att du plötsligt skulle tappa minnet fullständigt. Att hela ditt liv skulle vara borta. Du skulle inte längre minnas din uppväxt, inte känna igen din familj, inte veta vilken mat du brukar gilla eller vilken musik du helst lyssnar på.
Som en del i processen att återskapa ditt liv skulle någon samla alla dina vänner, och var och en skulle de få presentera sig och berätta om er tidigare relation.
Hur många av dem skulle du då välja att återskapa vänskapen med?
Min goda vän C från Lund formulerar inte frågan riktigt så, hon är mer rakt på sak när vi sitter i kvällssolen på Rivals balkong vid Mariatorget. Istället frågar hon: Varför umgås vi?
I frågeställningen finns inget ifrågasättande, bara en ärligt menad undran över hur det kommer sig att just vi två valt att dela ett par timmar tillsammans en av de första varma kvällarna i maj.
De flesta av mina vänner har jag idag svårt att redogöra för varför jag en gång valde att börja umgås med. En gammal klasskompis här, en fd kollega där. Någon kanske var en bästis när man gick på mellanstadiet (och när man valde bästisar i den åldern var väl inte alltid urvalskriterierna så noga) och har hängt med sen dess av bara farten. Tiden har sedan skapat en gemensam historia. En referensram som man hänger upp en stor del av relationen på.
Men det krävs mer för att hålla en vänskap vid liv. Visst kan man älta minnen om hur kul man hade för tio eller tjugo år sen. Men till och med en nostalgiker som jag behöver mer än så. Om inte tillflödet av nya upplevelser finns stagnerar alla förhållanden. Tiden lär utvisa vilka av oss som åker på pensionärskryssningar tillsammans.
Exakt hur svaren på C:s fråga föll får stanna där på balkongen. Dock kan jag säga att vår gemenskap är unik. Precis som alla andra gemenskaper jag har. De är en del av mitt liv. Ni är en del av mitt liv. Utan er vore jag inte jag.
Som en del i processen att återskapa ditt liv skulle någon samla alla dina vänner, och var och en skulle de få presentera sig och berätta om er tidigare relation.
Hur många av dem skulle du då välja att återskapa vänskapen med?
Min goda vän C från Lund formulerar inte frågan riktigt så, hon är mer rakt på sak när vi sitter i kvällssolen på Rivals balkong vid Mariatorget. Istället frågar hon: Varför umgås vi?
I frågeställningen finns inget ifrågasättande, bara en ärligt menad undran över hur det kommer sig att just vi två valt att dela ett par timmar tillsammans en av de första varma kvällarna i maj.
De flesta av mina vänner har jag idag svårt att redogöra för varför jag en gång valde att börja umgås med. En gammal klasskompis här, en fd kollega där. Någon kanske var en bästis när man gick på mellanstadiet (och när man valde bästisar i den åldern var väl inte alltid urvalskriterierna så noga) och har hängt med sen dess av bara farten. Tiden har sedan skapat en gemensam historia. En referensram som man hänger upp en stor del av relationen på.
Men det krävs mer för att hålla en vänskap vid liv. Visst kan man älta minnen om hur kul man hade för tio eller tjugo år sen. Men till och med en nostalgiker som jag behöver mer än så. Om inte tillflödet av nya upplevelser finns stagnerar alla förhållanden. Tiden lär utvisa vilka av oss som åker på pensionärskryssningar tillsammans.
Exakt hur svaren på C:s fråga föll får stanna där på balkongen. Dock kan jag säga att vår gemenskap är unik. Precis som alla andra gemenskaper jag har. De är en del av mitt liv. Ni är en del av mitt liv. Utan er vore jag inte jag.
04 maj 2008
Solbränna och värkande muskler
Skåne har för mig kommit att bli intimt förknippat med arbete. Tidigare tog jag var och varannan vecka nattåget söderöver, eftersom ett av de kanslier jag ansvarade för låg i Lund. Och då kontoret låg på andra våningen i självaste stationshuset fanns det sällan anledning att göra några längre utflykter för att botanisera i omgivningarna.
Nu finns inte längre kansliet kvar i Lund, och för den delen har jag ju också bytt jobb. Så anledningen att besöka Skåne i tjänsten är borta. Istället har jag återvänt vid några tillfällen, som jag trodde, på semester.
Som jag skrev om i en mycket minnesvärd blogg med rubriken "Den vilda jakten på en dusch" förra sommaren så är vänner med sommarstugor 200 meter från havet till för att besökas. Två gånger har jag nu också varit gäst i Skateholm, en liten by mellan Trelleborg och Ystad, där sandstranden är gnistrande vit, havet underbart klarblått och pilsnern alldeles lagom kall. (Obs! Den sista meningen är sponsrad av den lokala turistnäringen vars dator jag lånar och pilsner jag druckit!)
Man skulle kunna tro att en sådan idyllisk plats är som skapad för vila och rekreation en långhelg som denna. Men precis som i somras återvänder jag nu istället hem med ömmande muskler, en värkande rygg och händer fulla med blåsor. I fyra långa dagar har jag slitit hårt med att riva tapeter, skrapa målarfärg från väggar, elda ris, röja skrot och allehanda andra arbetsuppgifter som en sommarstuge-ägare kan komma på att sysselsätta sina gäster med.
Men detta är alls ingen klagosång. Det finns sämre sätt att tillbringa en Kristi Flygarhelg än med att i shorts och med bar överkropp få njuta av årets första riktiga varma dagar. Min bränna är riktigt fin faktiskt, och nog måste man väl få muskler även av att skrapa färg! En utmärkt start på uppladdningen inför Beach 2008 m a o!
Nu finns inte längre kansliet kvar i Lund, och för den delen har jag ju också bytt jobb. Så anledningen att besöka Skåne i tjänsten är borta. Istället har jag återvänt vid några tillfällen, som jag trodde, på semester.
Som jag skrev om i en mycket minnesvärd blogg med rubriken "Den vilda jakten på en dusch" förra sommaren så är vänner med sommarstugor 200 meter från havet till för att besökas. Två gånger har jag nu också varit gäst i Skateholm, en liten by mellan Trelleborg och Ystad, där sandstranden är gnistrande vit, havet underbart klarblått och pilsnern alldeles lagom kall. (Obs! Den sista meningen är sponsrad av den lokala turistnäringen vars dator jag lånar och pilsner jag druckit!)
Man skulle kunna tro att en sådan idyllisk plats är som skapad för vila och rekreation en långhelg som denna. Men precis som i somras återvänder jag nu istället hem med ömmande muskler, en värkande rygg och händer fulla med blåsor. I fyra långa dagar har jag slitit hårt med att riva tapeter, skrapa målarfärg från väggar, elda ris, röja skrot och allehanda andra arbetsuppgifter som en sommarstuge-ägare kan komma på att sysselsätta sina gäster med.
Men detta är alls ingen klagosång. Det finns sämre sätt att tillbringa en Kristi Flygarhelg än med att i shorts och med bar överkropp få njuta av årets första riktiga varma dagar. Min bränna är riktigt fin faktiskt, och nog måste man väl få muskler även av att skrapa färg! En utmärkt start på uppladdningen inför Beach 2008 m a o!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
