Det är alltid roligt att få riktig post. Speciellt glad blir jag när det ligger ett brev på hallgolvet med ett rött frimärke med bokstäver jag inte kan läsa. Från Azerbajdzjan! Kuvertet innehåller ett brev, några teckningar och ett fotografi. Gulara är jättesöt på kortet: har en blå tröja på sig, det kolsvarta håret uppsatt med en vit rosett och ett hemlighetsfullt leende. Hon har blivit stor nu, fyller tolv i början av januari.
Föreståndaren i SOS-barnbyn skriver om allt roligt barnen får göra, om några som är så duktiga att de blivit uttagna till olika utbildningar och skolans fotbollslag som kommit bra i en stor turnering. Jag får också veta hur det går för Gulara. Att hon är en snäll och omtänksam flicka, men att hon också kan vara högljudd och olydig. Och hennes skolresultat är som vanligt inte alltför lysande, hon är intelligent men lat och motsträvig.
Det är bra. Jag vill inte ha en tillrättalagd bild om vilken idyll det inte är. Har man bott på barnhem sen man var fem år gammal är livet nog inte alltid så kul. Då får man vara lite busig och ouppmärksam i skolan. Dessutom vill jag inte att mina pengar ska gå till att uppfostra en mes. Mycket hellre en smart tjej med attityd - Gulara kommer nog att klara sig finfint i livet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar