Kraschlandning

Julkonsert i Sankt Jacobs kyrka i Kungsträdgården. Det är andra advent och stämningsfullt som det sig bör.

På få platser är historiens vingslag så tydligt hörbara som i en gammal kyrka. Medan de ljusa stämmorna från kören lägger sig mjukt över kyrkbänkarna, och lågorna på de oräkneliga stearinljusen fladdrar i draget från publikens andhämtning, tänker jag på alla dem som suttit här före mig. På alla de tusen och åter tusen som har genomlidit predikningar, uppfyllts av lovsång, fått tröst i sin förtvivlan och bannats för sina synder.

Jag studerar altartavlan med sina skulpturer och utsmyckningar. Otaliga är de som faschinerats av figurerna, förgyllningarna och de vackra målningarna. Jacobs kyrka byggdes för över 350 år sen. I en tid då det var få som kunde konsten att läsa, och det istället var målningar som dessa som gav liv till prästens ord. Kanske de enda bilder som vanligt folk såg i sitt liv. Generation efter generation av församlingsbor har i århundraden drömt sig bort i de bibliska berättelserna. Historiens vingslag ekar under de mäktiga valven.

När jag kommer hem googlar jag på St Jacob. Läser att den gamla altarutsmyckningen försvann för länge sen, och att den nuvarande uppfördes i samband med en omfattande renovering på 1930-talet. Figurerna föreställer några församlingsanställda samt konstnären själv. Det skulle lika gärna kunna vara Folkets Hus i Surahammar.