På fel sida Vättern!

Motståndet mot paparazzis på Skånska Rivieran har dess värre hårdnat sedan förra sommaren, så jag måste göra alla er som otåligt väntat på fräcka bikinibildsreportage besvikna. (Att min egen Beach 2008 inte riktigt lever upp till förväntningarna har alls inget med saken att göra…) Men jag kan ändå intyga att de senaste dagarna har innehållit massor av sol, bad och trevligt umgänge. Visserligen en del skrapande av målarfärg också. Men det verkar höra till den lokala traditionen i denna landsända, och man ska ju som turist ta sederna dit man kommer, så jag skrapar glatt.

Enda smolken i bägaren är att jag inte lyckas entusiasmera min omgivning till ett litet uppfriskande vattenkrig. (Vilket möjligen beror på att jag just då håller i en högtryckstvätt. Men herregud - lite vatten är det väl bara fulla gubbar utan flytväst som dör av. Och skulle solbrännan råka bli bortspolad på kuppen så finns det ju ny att köpa på flaska för den som vill slippa skämmas på jobbet i augusti!)

Mycket nöjd med min långhelg blir jag avsläppt utanför Malmö Central, och ser framför mig en lugn och tämligen långtråkig söndagskväll på tåget mot Stockholm. Men SJ har andra planer.

Visserligen skyller de på att någon finnig sommarpraktkant pajat en klaffbro över Göta kanal. Men jag tror att omdirigeringen av vårt tåg ingår i en större och mer finurlig plan. Kanske är det turist-näringen i Västra Götaland som mutat till sig oväntat besök av ett tåg med 500 stockholmare?

Kossor och lokalbefolkning glor lika förvånat när ett X2000 rusar fram på ett spår som annars bara trafikeras av små lokaltåg. Hålor som Tenhult, Mullsjö och Stenstorp glider förbi utanför fönstret. Solen går ner över ett glittrande blått Vättern. Och trots att vi blir mer än två timmar försenade är stämningen god hos både mig och mina medresenärer. Det känns nästan som en minitågluff. Det blir en något oväntad – och just därför lite kul – avslutning på semestern!

Skärgårdspaddling

Trosa skärgård är till utseendet ganska likt Stockholm skärgård. Men med några avgörande skillnader: här finns inga motorbåtar, här finns inga vattenskotrar, och här finns nästan inga sommarstugor. Det är lugnt och stilla och alldeles underbart tyst. Dessutom finns här inga mygg, inga (nästan i alla fall) myror, och – väderprognoser utlovande motsatsen till trots – inget regn.

När vinden i ryggen ger en smula extra skjuts framåt, solen värmer lite lagom i nacken, och den klarblå himlen smälter samman med det öppna havet vid horisonten. Då finns det få saker som slår att sitta i en kajak.

Liggandes på en fortfarande varm klippa - medan solen sakta går ner över ett skimrande hav, laxen och den bakade potatisen fräser i glöden, och den danska ölen är så där alldeles lagom sval - då är livet faktiskt inte alls dumt att leva!

En solig dag på Bullerö

Vår kapten sätter ribban direkt när han lägger den lilla taxibåten i en bredsladd ut från Stavsnäs brygga. Fyrtiofem småskumpiga minuter senare stiger vi i land på Bullerö brygga.

De senaste åtta åren har Magnus och jag haft som tradition att varje sommar göra en expedition (låter lite mer äventyrligt än utflykt, eller hur!) till en ö i Stockholms skärgård. Kriterierna när vi valt våra mål är att det ska vara en för oss båda tidigare obesökt plats, med både intressant natur och kul kulturhistoria (Magnus gillar att rabbla latinska namn på tråkiga gräs och överblommade orkidéer, medan jag är mer fascinerad av gamla dammiga trägärdsgårdar ).

Genom åren har vi besökt så exotiska platser som Svartsö, Ålö och Sandemar. Vi har gått vilse och missat båten hem, vi har åkt båt med La Camilla (om någon kommer ihåg henne, men då var hon faktiskt fortfarande lite hipp!) och vi har upptäckt topphemliga radaranläggningar! I år sökte vi oss längst ut i ytterskärgården - till idylliska Bullerö.

Här har Bruno Liljefors haft sin ateljé. Här har Anders Zorn och Albert Engström jagat sjöfågel och druckit punsch. Och här har Errol Flynn, Zarah Leander och Charlie Chaplin huttrat i det kalla vattnet.

Vi nöjer oss med att njuta av det vackra vädret på de solvarma klipporna, spana efter fyrar mot en klarblå horisont, besöka Liljefors ateljé, klappa en padda (Magnus), skrämma huggorm (jag), fotografera fågelungar och studera arkeologiska fornlämningar (fyra tältpinnar nedslagna i berget, troligen från den så kallade ”Chaplin-epoken” enligt informationsskylten…)

Sen letar vi efter fästningar. Till traditionen hör nämligen att Magnus är väldigt nojig för de små krypen, och därför alltid klär sig förståndigt heltäckande. Jag, däremot, banar som vanligt oförväget min väg genom högt ängsgräs och buskiga snår med shorts och bara ben och devisen ”om man nonchalerar dem så bryr de sig inte!”. Resultat blir också helt traditionsenligt att Magnus skulle kunna starta en mindre djurpark med alla sina fynd, medan jag bara hittar en enda liten fästingstackare.

Det enda som saknas på Bullerö för att livet ska vara helt fulländat är en glasskiosk, så därför tar vi båten in mot stan igen när eftermiddagen sakta övergår i kväll. Och medan taxibåten studsar på vågorna skriver vi vykort, precis som på en riktig semester. Vi är lite lagom trötta men mycket nöjda med vår dag. Man måste inte alltid flyga 15 timmar till exotiska länder för att finna sol, vacker natur och orörda stränder. Idyllen finns ibland närmare än man tror!

Ps Om ni känner för att åka till Bullerö – vilket klart kan rekommenderas, det är nog den finaste ö som jag besökt i Stockholms skärgård! – så kan jag tipsa om att man kan också övernatta i ett av de röda små husen som syns på översta fotot!