Julen 2008 – topp 10!

1. En vit jul! Fördelen med att inte fira jul i storstan är att chansen ökar att den är vit (så vida man inte åker till någon håla i Skåne eller Blekinge förstås). Och när det snöade natten till julafton och alla träd kläddes med rimfrost blev det precis så vintrigt som julen ska vara!

2. Jul i en håla! Stockholm är bra till mycket. Men nära till lugn och ro och naturen är det inte. På julafton tar vi en promenad ner till hyttruinen (med anor från 1400-talet) och följer rådjursspåren över skaren bort till bäverhyddan vid dammen. Tystnaden i skogen är kompakt, och julefriden ligger tung över nejden. Skansen kan gå och dra nåt gammalt över sig!

3. Julmust! Visst är det gott med all mat. Men höjdpunkten på julbordet är ändå julmusten. Inte vilken som helst förstås: det ska vara enligt lokalt recept från Melings bryggeri, som ligger tvärs över sjön där mina föräldrar bor. Jag har druckit ett par liter den här julen. Mycket socker och kolsyra blir det…

4. Pussel! Jag älskar att pussla! Och i år kom en gammal favorit fram igen. Visserligen inte med så många bitar (strax över 500 st) men med samma motiv på båda sidor. När man inte vet vad som är fram- och baksida på en pusselbit ökar svårighetsgraden betänkligt. Speciellt om man håller hårt på familjetraditionen att ingen får tjuvkika på bilden på kartongen medan man lägger pusslet!

5. Trifle! En traditionell engelsk efterrätt som äts på juldagen, efter kalkonen. Den är full med socker, E-kemikalier och roliga färgämnen – och alldeles underbart smaskig!

6. Annandagsbandy! Det är strålande solsken, blå himmel och någon minusgrad när den rödoranga bollen sätts i spel på Västanfors IP. Hemmalaget möter tabellettan Tillberga i ett klassiskt annandagsderby. Tyvärr blir det torsk denna gång, men vad gör väl det. Det är tjockt med folk på läktarna (var tionde vuxen i stan är på plats), glöggen ångar ur bandyportföljerna och kärnkraftselen sprakar gott i infravärmen!

7. Mer trifle! En jul utan syster yster har visserligen sina nackdelar. Men detta är en topplista, och då innebär en jul med minskad konkurrens vid efterrättsbordet också att det blir en massa mer trifle över till mig. Me like E-kemikalier!

8-9. Inga måsten! Detta skulle visserligen bli en topp 10-lista. Men jag kom inte på något mer att skriva. Och lite hemmagjort marsipangodis och en bra bok lockar mer. Så jag skippar några punkter – och det fina med julen är ju just att man slipper all stress och en massa onödiga måsten!

10. Alla jular har ett slut! Så även denna. Har därför sparat det kanske bästa till sist: att få åka hem till storstan igen (där det finns bredbandsuppkoppling!). Jul är kul, men inte hur länge som helst…

Tänt var det här!

När det på högstadiet var dags att ha prao genomled jag en vecka vardera på stålverket och som badvakt i simhallen. Långtråkigt var inte ens förnamnet. Den tredje veckan tillbringades med att kalkera cykelbaneplaner på smörpapper och följa med handläggarna på stadsbyggnadskontoret på inspektionsresor. Den veckan på kommunhusets femte våningsplan lade grunden till hela min utbildningskarriär. Teknisk linje blev husbyggnadsteknisk inriktning blev högskolestudier inom samhällsplanering.

Jag har aldrig ångrat mitt val en sekund, trots att examensbeviset delades ut mitt i värsta byggkraschen i början av 90-talet. När inga hus byggs behövs ingen som planerar staden där husen ska vara, och följaktligen fick min årskurs söka andra vägar i livet. Få av oss blev någonsin samhällsplanerare. Själv har jag varken hållit i en tuschpenna eller läst en översiktsplan sen dess. Men intresset för hus finns där fortfarande.

Och i helgen fick jag chansen att få lite nytta av mina gamla högskolepoäng igen. Med viss möda skars samtliga delar till Hanö fyr ut i pepparkaksdeg och gräddades med stor varsamhet, för att därefter sammanfogas till ett av de snyggaste pepparkakshus som någonsin rests på östra Södermalm.




I samband med att byggnadsverket skulle dokumenteras passade jag på att testa brandsäkerheten. Kort efter att detta foto tagits tog huset närapå eld och en svart rök spred sig som en dimma i lägenheten. Kanske skulle ha lyssnat lite mer uppmärksamt på den där lektionen om brandskydd - bränt pepparkakshus luktar inget gott…

Stressrumpa

Fingrarna löper över tangentbordet medan ett mörknande Östergötland flimrar förbi utanför tågfönstret. Den här helgen har jag besökt Skåne för en snabb visit. Kom med tåget till Malmö sent igår eftermiddag, utgång med J, C och U i Lund på kvällen, och sen lunchtåget hem idag. Nästan som på studs.

Och lika trevligt som det var att få träffa gamla goda vänner igen, lika skönt är det att få ett par timmar på tåget för att hinna ikapp. Den tjocka högen med gamla tidningar är plöjd, inboxen är tömd på obesvarade mejl, ett styrelseprotokoll justerat, minnesanteck-ningarna från senaste mötet skrivna. Mitt liv, som haft förtvivlat svårt att hinna ifatt de senaste veckorna, är för en gång skull någorlunda i fas.

Dessutom är det alltid lika intressant att åka tåg. Tvärs över mittgången sitter en tonårstjej och klistrar in foton i ett stort album. Bredvid mig läser en kille i Polishögskolans ”Utbildningsmaterial för användare av pepparspray”. Det känns tryggt att kunna lämna datorn vid sittplatsen när jag går till bistrovagnen, i förvissning om att alla potentiella tjuvar kommer att springa sin väg gråtande som små barn!

* * * * *

Denna text påbörjades i söndags, men hann inte slutföras innan vardagen rasade över mig igen. Med alla måsten och möten. Stress är bara förnamnet. Och jag har drabbats av väldigt typiska stress-symptom: tics. Fast normalt brukar man få det i ansiktet. Hos mig är det min vänstra skinka som rycker.

Mina kollegor ser väldigt konstigt på mig när halva jag sitter och småstudsar på stolen. Tur att det är julledigt snart...