Naturligtvis var jag där imorse. Klockan sju när portarna öppnades till årets bokrea. Väl inläst på reakatalogerna, och med en noggrant skriven inköpslista med prioriteringar och olika jämförelsepriser.
Nu gjorde jag väl kanske inte så jättemånga fynd. Men det sa jag ju så klart inte när Aktuellt ville ha en direktkommentar till morgon-teve. Antar att de intervjuade just mig eftersom jag ser så väldigt beläst och intellektuell ut. Och då måste man ju också svara upp till den bilden, så jag fyllde snabbt inköpskorgen med några extra djupa filosofiböcker och ett tjockt diktverk på ryska.
Eftersom jag skulle till jobbet direkt efteråt så har jag inte haft möjlighet att se inslaget själv. Men jag är övertygad om att jag måste ha gjort ett mycket imponerande intryck på svenska tevetittare. Synd att den tomma stolen i Svenska Akademien nyss blev besatt - annars hade den varit min som i en liten ask!
26 februari 2008
24 februari 2008
Sockerchock!
I min familj har vi en stolt tradition av sötsaker och gräddiga bakverk så fort klockan klämtar för fikarast. Så när vår kära mor i helgen skulle avfiras på en jämn födelsedag var det helt självklart att det skulle göras med en fikabuffé!
Efter att först ha grundat med en förmiddagsfika på hemmagjord och lagom mastig chokladtårta styrde vi vid lunchtid mot Krusenberg Herrgård, vackert belägen vid Mälaren utanför Uppsala.
Det hela inleddes med en guidad rundtur av de vackra husen. Men jag, som normalt är intresserad av både historia och gamla saker, trampade otåligt runt och tyckte att guiden var alldeles onödigt långrandig. Jag menar, vem bryr sig om tapeter i original från tidigt 1800-tal när man vet att det väntar ett par miljoner kalorier i stora salongen!?
Men alla historier har ett slut, och så även den som vår ciceron hade att berätta. Och därefter bröt den stora frossan ut!
Efter att först ha grundat med några scones med hemmagjord marmelad skred vi på allvar till verket. Och på mindre än en timme hann jag avnjuta inte mindre än fyra semlor, lika många choklad-moussebakelser, en lagom stor bit blåbärspaj, småkakor och en hel del annat smått och gott.
Därefter stapplade vi ut till bilen, och åkte raka vägen till akutintaget för nyblivna diabetiker på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
(I skrivande stund är klockan halv tie på kvällen. Idag har jag inte ätit någon vanlig mat sen frukost…)
Efter att först ha grundat med en förmiddagsfika på hemmagjord och lagom mastig chokladtårta styrde vi vid lunchtid mot Krusenberg Herrgård, vackert belägen vid Mälaren utanför Uppsala.
Det hela inleddes med en guidad rundtur av de vackra husen. Men jag, som normalt är intresserad av både historia och gamla saker, trampade otåligt runt och tyckte att guiden var alldeles onödigt långrandig. Jag menar, vem bryr sig om tapeter i original från tidigt 1800-tal när man vet att det väntar ett par miljoner kalorier i stora salongen!?
Men alla historier har ett slut, och så även den som vår ciceron hade att berätta. Och därefter bröt den stora frossan ut!
Efter att först ha grundat med några scones med hemmagjord marmelad skred vi på allvar till verket. Och på mindre än en timme hann jag avnjuta inte mindre än fyra semlor, lika många choklad-moussebakelser, en lagom stor bit blåbärspaj, småkakor och en hel del annat smått och gott.
Därefter stapplade vi ut till bilen, och åkte raka vägen till akutintaget för nyblivna diabetiker på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
(I skrivande stund är klockan halv tie på kvällen. Idag har jag inte ätit någon vanlig mat sen frukost…)
14 februari 2008
Rosor är röda…
Ska det va så svårt?
Hela dan har jag suttit på spänn och väntat. Uppdateringsknappen på min dator är snart utsliten. Men inte ett endast lite hjärtligt pling i mejlboxen.
Min Facebook-uppkoppling har gått varm hela kvällen, i spänd förväntan på att få någon fånig liten animerad applikation (fast egentligen hatar jag små fåniga animerade applikationer i Facebook).
Och jag har ringt på hos alla grannarna två gånger, och frågat om de verkligen är säkra på att de inte råkat få post som egentligen är adresserad till mig.
Men nada. Noll. Intet.
Inte en endast ros har jag fått. Jag struntar i om den är ekologiskt influgen från Sydamerika (absurt men sant!) eller inte. Vissen, taggig och full med bladlöss. Hit med den - jag är inte så knusslig!
Alla hjärtans dag. Pyttsan! Mitt hjärta räknades tydligen inte.
/Bitter singel på Södermalm
Hela dan har jag suttit på spänn och väntat. Uppdateringsknappen på min dator är snart utsliten. Men inte ett endast lite hjärtligt pling i mejlboxen.
Min Facebook-uppkoppling har gått varm hela kvällen, i spänd förväntan på att få någon fånig liten animerad applikation (fast egentligen hatar jag små fåniga animerade applikationer i Facebook).
Och jag har ringt på hos alla grannarna två gånger, och frågat om de verkligen är säkra på att de inte råkat få post som egentligen är adresserad till mig.
Men nada. Noll. Intet.
Inte en endast ros har jag fått. Jag struntar i om den är ekologiskt influgen från Sydamerika (absurt men sant!) eller inte. Vissen, taggig och full med bladlöss. Hit med den - jag är inte så knusslig!
Alla hjärtans dag. Pyttsan! Mitt hjärta räknades tydligen inte.
/Bitter singel på Södermalm
10 februari 2008
Tips från coachen
En av rutinarbetsuppgifterna som personalchef är att läsa ansökningshandlingar och hålla intervjuer med förhoppningsfulla kandidater. Och eftersom flera av mina vänner just nu är i jobb-sökartagen kanske det kan vara på sin plats att jag delar med mig av några goda råd.
Gallra bland dina meriter. Som arbetsgivare är jag fullständigt ointresserad av dina fem sommarjobb i en glasskiosk för tjugo år sen. Och man måste inte heller ta med alla kurser man gått. På vilket sätt skulle t ex en ”Alkoholutbildning: Endagsutbildning för festansvariga på Lunds nationer” vara relevant för ett jobb? (Personen ifråga hade den som nummer två i CV:n, direkt efter sin universitetsexamen!)
Ett annat bra tips är att komma i tid till intervjun. Och väl där, prata inte så mycket att den som intervjuar inte får en chans att ställa sina frågor (händer oftare än man tror). Använd inte heller en massa intervjutid till att snacka skit om din förra chef och din ex-man (har också hänt!).
Att välja referenser är inte alltid så lätt. Men ett gott råd är att välja någon som vet vem du är.
”Är hon mörkhårig och har glasögon?” (Nej, hon är blond och verkar ha perfekt syn.)
”Jag är ledsen, men då har jag ingen aning om vem det är.”
(Från ett autentiskt samtal med en tidigare chef!)
Ett bra knep för att friska upp folks minne, och tona ner eventuella negativa omdömen kring ens person, är att lova sina referens-personer en fri barrunda – då brukar de flestas tvekan rinna bort lika snabbt som en kall Hoegaarden en varm sommardag!*
*Bara en liten vink till dem av er som har mig som referens...
Gallra bland dina meriter. Som arbetsgivare är jag fullständigt ointresserad av dina fem sommarjobb i en glasskiosk för tjugo år sen. Och man måste inte heller ta med alla kurser man gått. På vilket sätt skulle t ex en ”Alkoholutbildning: Endagsutbildning för festansvariga på Lunds nationer” vara relevant för ett jobb? (Personen ifråga hade den som nummer två i CV:n, direkt efter sin universitetsexamen!)
Ett annat bra tips är att komma i tid till intervjun. Och väl där, prata inte så mycket att den som intervjuar inte får en chans att ställa sina frågor (händer oftare än man tror). Använd inte heller en massa intervjutid till att snacka skit om din förra chef och din ex-man (har också hänt!).
Att välja referenser är inte alltid så lätt. Men ett gott råd är att välja någon som vet vem du är.
”Är hon mörkhårig och har glasögon?” (Nej, hon är blond och verkar ha perfekt syn.)
”Jag är ledsen, men då har jag ingen aning om vem det är.”
(Från ett autentiskt samtal med en tidigare chef!)
Ett bra knep för att friska upp folks minne, och tona ner eventuella negativa omdömen kring ens person, är att lova sina referens-personer en fri barrunda – då brukar de flestas tvekan rinna bort lika snabbt som en kall Hoegaarden en varm sommardag!*
*Bara en liten vink till dem av er som har mig som referens...
06 februari 2008
En florsockrad valkampanj
Hur göra om man vill bli omvald på ett tungt förtroendeuppdrag?
Till exempel som ordförande för en av Stockholms största bostadsrättsföreningar.
Göra ett bra jobb?
Leda styrelsen och föreningen på ett demokratiskt riktigt sätt?
Bilda allianser och pakter med viktiga nyckelpersoner?
Smutskasta motkandidaterna å det grövsta?
Nja, det låter jobbigt. Dessutom måste den typen av valarbete göras under en längre tid om man ska vara säker på att lyckas. Bättre då med punktinsatser!
Som att baka semlor och bjuda den nyvalda styrelsen på...
Ordförandevalet stökades över på knappa två minuter - inga andra kandidater vågade ens träda fram när de såg det kommande neder-laget stirra dem i det gräddiga vitögat.
Vägen till makten går via magen!
Till exempel som ordförande för en av Stockholms största bostadsrättsföreningar.
Göra ett bra jobb?
Leda styrelsen och föreningen på ett demokratiskt riktigt sätt?
Bilda allianser och pakter med viktiga nyckelpersoner?
Smutskasta motkandidaterna å det grövsta?
Nja, det låter jobbigt. Dessutom måste den typen av valarbete göras under en längre tid om man ska vara säker på att lyckas. Bättre då med punktinsatser!
Som att baka semlor och bjuda den nyvalda styrelsen på...
Ordförandevalet stökades över på knappa två minuter - inga andra kandidater vågade ens träda fram när de såg det kommande neder-laget stirra dem i det gräddiga vitögat.
Vägen till makten går via magen!
02 februari 2008
När även tuffa grabbar gråter
Slår på teven för att kolla text-nyheterna, och råkar hamna mitt i litteraturprogram där Åsa Linderborg, författarinnan till succé-romanen ”Mig äger ingen”, sitter som gäst i en grön fåtölj.
Hon berättar att hennes avsikt var att skriva en lite rolig, sann men samtidigt kärleksfull bok om sin uppväxt med en ensamstående och alkoholiserad pappa i 70-talets Västerås. Att läsarna sedan hört av sig i massor och berättar hur de gråtit floder över den varma men också väldigt sorgliga berättelsen förvånar henne.
Tydligen har till och med tuffa grabbar som Leif G W Persson och Jan Guillou rörts till tårar av historien om härdarmästare Leif Anderssons livsöde. Och de har inte bara gråtit, de har också erkänt det öppet.
Att sälja många böcker är en svår konst. Men det är inte alltid synonymt med att skriva stor litteratur. Romandebutanten Åsa Linderborg lyckas med det som de ärrade veteranerna inte är i närheten av. Kanske gråter Leffe och Janne lika mycket över att deras mångmiljonupplagor aldrig lyckats beröra en endast själ i hjärtat.
*Om du inte läst ”Mig äger ingen” så gör det om det så är den enda bok du läser i år. Om du redan har boken i hyllan, läs den igen!
Hon berättar att hennes avsikt var att skriva en lite rolig, sann men samtidigt kärleksfull bok om sin uppväxt med en ensamstående och alkoholiserad pappa i 70-talets Västerås. Att läsarna sedan hört av sig i massor och berättar hur de gråtit floder över den varma men också väldigt sorgliga berättelsen förvånar henne.
Tydligen har till och med tuffa grabbar som Leif G W Persson och Jan Guillou rörts till tårar av historien om härdarmästare Leif Anderssons livsöde. Och de har inte bara gråtit, de har också erkänt det öppet.
Att sälja många böcker är en svår konst. Men det är inte alltid synonymt med att skriva stor litteratur. Romandebutanten Åsa Linderborg lyckas med det som de ärrade veteranerna inte är i närheten av. Kanske gråter Leffe och Janne lika mycket över att deras mångmiljonupplagor aldrig lyckats beröra en endast själ i hjärtat.
*Om du inte läst ”Mig äger ingen” så gör det om det så är den enda bok du läser i år. Om du redan har boken i hyllan, läs den igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
