Partiledare av Guds nåde

Tänder ett par ljus. Sätter på Piaf. Och skriver ett mejl med några tröstande ord till den person som blev nästa att drabbas när kvasten går på min gamla arbetsplats.

Det är alltid tråkigt när folk tvingas lämna sina jobb mot sin vilja. När det dessutom sker utan motiv som går att försvara så känns tragiken dubbel. Som så ofta döljs den verkliga intentionen bakom en så kallad"omorganisation". Men alla iblandade vet att det bara är en fasad. Egentligen är det högst personliga intressen som styr. En liten klick i den politiska ledningen som inte tål nejsägare och oliktänkare. Samma personer som försökte stoppa offentliggörandet av den nyligen färdiga utvärderingen av valrörelsen. Och som under hösten möblerade om i den politiska ledningen så att den numera bara består av nickedockor och åsiktslösa vindflöjlar.

Det ligger inget ovanligt i att ledare gör misstaget att bara omge sig med medhjälpare som slickar ens fötter och säger det man vill höra. Likfull är det ett oförlåtligt misstag. Och historien brukar upprepa sig på ett närmast rutinartat sätt. När den som nått högt slutar lyssna så finns det endast en väg. Frågan är bara hur brant rutschkanan blir.

Tyvärr så kommer fler att drabbas innan storstädningen är klar. Och tråkigt nog har jag länge levt med vetskapen om vem som kommer att få nästa mejl med tröstande ord. Det står inte i någon organisationsutredning. Det finns ingen anledning till det - den store ledaren och hans lakejer fattade ju sina beslut redan i september.