Det sägs att neanderthalarna dog ut eftersom de inte hade något språk. För om man inte har ett ordförråd så kan man inte heller formulera tankar. Känslor har man så klart: glad, trött, hungrig, ont. Och kanske kan jag till och med förmedla dessa känslor. Men för att bygga ett samhälle behövs mer. Det behövs kommunikation.
Förra helgen spenderade jag fyra dygn tillsammans med en sex månader gammal bäbis. Och även om jag tror att hennes föräldrar kanske skulle ta lite illa upp om jag jämförde henne med en neanderthalare (hon är mycket sötare!), så finns likheten i avsaknaden av ett språk där. Jag ser när hon verkar vara glad, och jag hör när hon är inte fullt lika glad. Ibland kan vi förstå varför, men lika ofta inte.
En dag kommer hon att lära sig att prata och då blir hon mycket enklare att förstå. Men då kommer hon inte längre att vara den där lilla gulliga ungen som alla ska kittla i magen och göra fåniga ljud för. För det kanske är just avsaknaden av ett uttrycksmedel som vi kan förstå som gör att vi tycker så mycket om småbarn. Samma som med djur. De kan inte tala om hur dumma i huvet de tycker att vi är. Så därför tolkar vi det som att de älskar oss över allt annat. Vi skulle bara veta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar