Dom finns överallt. Nördarna. När man minst anar det hoppar de fram och översköljer en med sina kunskaper om de mest ointressanta saker. Om såpaskandaler, melodifestivaler eller hockeyfinaler.
Nördar finns i alla samhällsklasser och av alla sorter. För det är dags att avliva myten: nörderi är inte ett typiskt manligt fenomen! Den stora skillnaden mellan män och kvinnor är att – på typiskt manligt ojämnställt vis – så rankas det manliga nörderiet högre än det dito kvinnliga. Att ha sett samtliga avsnitt i de senaste fem årens sjukhusserier på teve slår inte lika högt som att med bakbundna ögon kunna plocka isär motorn på en Chevrolet Impala årsmodell 1963. Men likafullt är dem båda nördar.
Orättvisan ligger oftast i att vi män har mer pengar att spendera på vårt nörderi, och ingen ifrågasätter heller att vi gör det. Samtidigt som man fnyser åt tanten som spenderar hela sin pension på att köpa porslinstomtar så är det ingen som tycker att mannen som lägger en halv förmögenhet på att åka på bortamatcher är ett dugg konstig.
Min mamma är en typisk nörd. En matnörd. Hon ägnar större delen av sin vakna tid åt att bläddra i kokböcker, läsa recept, planera måltider och laga mat. Och när hon inte står i köket själv så läser hon krogrecensioner och fantiserar om restaurangbesök. Visst kan man vara intresserad av mat, det är det många som är. Men när man tio år senare kommer ihåg vad samtliga i sällskapet åt på en viss restaurang är man bevisligen en nörd!
(För att ingen ska tro att jag här offentligt baktalar min mor, så vill jag bara säga att det är väldigt trevligt med en mamma som ständigt provar nya tårt- och efterrättsrecept. Hon kunde ju istället ha varit den typen av nörd som kan rabbla all fotbollsstatistik utantill. Och hur kul barndom hade det varit på en skala...)
Själv är jag inte ett dugg nördig. Att det finns minst 70 maxisinglar med Depeche Mode i min skivsamling tycker jag bara tyder på ett stort musikintresse. Och att jag kan namnen på Hitlers alla generaler är inte ett dugg nördigt. Det är ju bara vanlig allmänbildning!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
För alla språkintresserade är det intressant att diskutera begreppen Vara nördig och vara en nörd. När man är nördig gör man en handling eller har en vana som är nördig. Detta kan ju vara lite charmigt. Men att vara en nörd. Då gör man inte bara nördiga saker, då har alla andra delar av ens personlighet och handlingar blivit så obetydliga i förhållande till det nördiga att man sammankopplas med det nördiga. Då är man inte lika charmig längre.
Är man nördig om man skrattar åt: "Vi säljer inte öl till dig under 18 år" som man med rätt betoning kan tolka som att köparen blivit bannlyst och under 18 års tid är förbjuden att köpa öl? Vilket straff! Mina unga mindre språkligt intresserade kollegor och kassörskan på Konsum var inte lika roade. Men gjorde jag något nördigt eller är jag en nörd? Eller är jag bara störig rent allmänt?
Jag känner mig plötsligt mycket obildad. :-)
Visst är det stor skillnad mellan att vara en nörd och att vara nördig. Men - och det här är viktigt - en nörd gör inte nördiga saker! En riktig nörd är alltid en väldigt seriös person. Och seriösa personer är oftast ganska tråkiga typer. Och tråkiga typer gör inte roliga/konstiga/urflippade (=nördiga) saker!
För att svara på dina sista fråga: nej man är inte nördig om man skrattar åt felbetonade meningar. Men man är ganska knäpp! :0)
dock har nördar ofta kul ihop med andra nördar med fablesse för samma saker
Skicka en kommentar