Mitt liv som konsult

Jag är i konsultbranschen. Relationskonsultbranschen. Av någon anledning anser en del av mina vänner att jag är den stora experten på kärleksrelationer. Riktigt hur jag fått det ryktet är för mig outgrundligt. (Kanske är det så enkelt som att jag är den enda i vänskapskretsen som anses kunna hålla tyst, vilket denna text i såna fall motbevisar fullständigt.)

Under vintern har jag med varsam hand guidat några av mina vänner genom relationsmystikens skärgård. Jag har hjälpt dem kryssa mellan blindskär och förrädiska grund. Periodvis har jag fått överta kaptensansvaret för såväl formuleringar av flirtiga mejl som val av tillfälle för att skicka heta sms. Jag har tipsat om bra restauranger för den första dejten, varit smakrådgivare av presenter och avrått från onyktra och oövertänkta uppvaktningar sena lördagskvällar.

Mina klienter har likt barn vårdats under mina faderliga beskyddar-instinkter, och försiktigt fått pröva att stå på egna darriga ben. Och det har gått riktigt bra för dem. På varsitt håll är två dejter nu på väg att växa till något mer. Och likt alla föräldrar kan jag, med en blandning av stolthet och vemod, bara se på när de nu klarar sin seglats på egen hand. Igår berättade H - som bara för några veckor sen inte kunde skicka ett enkelt mejl till sin dejt utan att först bolla formuleringarna med mig - att hon nu helt plötsligt gått i säng med karln ifråga. Det gjorde mig mållös. Jag var ju inte tillfrågad om det lämpliga i det hela. Experten var helt plötsligt inte längre behövd.

Tyvärr är det en del av det här jobbet. När det gäller relationer är alla tal över två minst en för mycket. Men jag vet att konjunktur-cykeln vänder uppåt igen. När den grå vardagen smyger sig på, sexlivet torkar ut och tankarna om huruvida gräset är grönare någon annanstans kommer. Då behövs vi konsulter igen. Ni har mitt telefonnummer. Och under tiden håller jag mina expertkunskaper uppdaterade via kvällsblaskornas söndagsbilagor.