Jag har länge behövt en vardagscykel. Visserligen promenerar jag mer än gärna både halvmilen och mer därtill om det behövs, men ibland finns det inte tid att traska. Dessutom är det ju rasande trevligt att cykla nu när vårvärmen slår alla rekord.
Min förra hoj och jag skildes åt efter en smärre dispyt under en krogrunda förra sommaren. Det var visserligen ingen märkvärdig cykel: en sån där Asientillverkad sak som kommer i kartong som man får släpa hem och skruva ihop själv. Och kvaliteten var ju så klart därefter också, fanskapet rostade ihop redan efter ett par år. Men trots att styrstången glappade betänkligt, fotbromsen gett upp fullständigt och silvertejp höll andra väsentliga delar på plats, så fick den länge duga i brist på bättre. Ända tills en varm augustikväll då den till sist ledsnade på mig och låset slutade fungera. (Så om det är någon som behöver en cykel – ett renoveringsobjekt som det ju brukar heta i annonserna - varsego! Den står låst runt en lyktstolpe utanför El Mundo på Erstagatan. Glöm inte att ta med vinkelslipen för att kapa blocklåset bara.)
Jag satte mig därför i eftermiddags och surfade på Blocket efter en ersättare. Inget mer importerat billigt skit vill jag ha. Nej, robust svensk design håller bäst i längden. Och följer det med lite retrokänsla också så är det så klart pluspoäng. Vis av tidigare surferfarenheter vet jag att de bra och prisvärda objekten alltid försvinner innan man knappt hinner blinka, men jag hittar faktiskt några bra cyklar utlagda senaste dygnet som ingen annan hunnit få korn på än.
Ett par telefonsamtal senare sitter jag på gröna linjen mot Hökarängen. Affären görs snabbt upp och 400 spänn fattigare är jag nybliven ägare till rödvit skönhet av märket Monark. Den har säkert 50 år på nacken och är rostig både här och där. Men den har riktigt lyse med dynamo och går som en klocka när jag trampar hem mot Södermalm. Och den skramlar knappt ett dugg. Vad kan man mer begära?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
du är fullständigt galen. hur fan kunde du ge 400 pix för en hoj du kunde ha tagit gratis på valfri uppsalagata. bättre spenderade pengar hade varit valborg i uppsala med cykel i bagaget hem
snygg racer.
Det fanns en tid då även jag kunde råka få med mig en cykel för mycket hem från krogen (som kompensation för uteblivna ragg förmodar jag). Men numera har jag ett ärbart namn och ett gott anseende att tänka på, så därför avhåller jag mig - till skillnad från vissa andra här - från kriminella verksamheter!
Fin och prisvärd cykel. Nu får du bara investera i ett lås för 1500:- för att kunna behålla den.
http://www.icakuriren.se/ArticlePages/200410/04/20041004142025_Administrators013/20041004142025_Administrators013.dbp.asp
"ärbart namn och ett gott anseende att tänka på, så därför avhåller jag mig (...) från kriminella verksamheter" säger Mikke.
Och då säger jag: Ölglas och Visby. Den kommer du inte ifrån.
Och innan du ens hinner komma dragande med några gamla julkort vill jag bara säga att de är betalda! :o)
Besökare nummer 2000!!! Vad för pris får man för det??
http://www.helgo.net/gavel/matte/mattemusik.html
Äsch, inte kan det vara spurtpris varje gång det är många nollor i räknaren. Dessutom, vad har du för bevis på att det var just du som blev nr 2000?
Anonym - din länk funkar inge vidare!?
Men Mikke. Var det inte du som gjorde en stor grej av 1000-strecket? Och så missunnar du mig när jag hade äran att gå in och se nummerverket stå på 2000. Tycker det är värt ett stort Grattis och nån typ av trevligt pris. Jag kan skicka med ett grattis till ett allt snabbare tickande räkneverk. Kul.
Cykelns historia
Det påstås att uppfinnaren Leonardo da Vinci runt år 1500 skulle ha gjort en ritning av ett färdmedel med två hjul som man skulle ta fart med och sedan sitta på. Problemet med hans ritning var bara (som med så många andra av hans uppfinningar) att den helt enkelt var för avancerad att bygga vid den tiden. Den skulle också bli för dyr att utveckla eftersom den skulle vara helt i trä. Denna skiss har visat sig vara en förfalskning gjord av en munk under 1900-talet.
Runt år 1600 dök ett och annat rullande experiment upp. De flesta hade dock 3-5 hjul vilket gjorde dem tämligen svåra att styra samt dyra att tillverka. Dessa namnlösa uppfinningar slog aldrig igenom.
I slutet av 1700-talet konstruerade den franska greven de Sivrac föregångaren till cykeln. Den kallade han "célerifére" (snabblöparen). Cykeln var nästan helt gjord i trä och man tog sig fram på den genom att sittandes ta fart med fötterna och löpa. Det fanns inget styre utan man fick luta i sidled för att svänga, ungefär som på dagens motorcyklar.
År 1815 utvecklade den tyske baronen Karl Freiherr Drais von Sauerbronn ett fordon med ett slags handtag som satt fast i framhjulet så att man kunde styra. Denna maskin kallades för "Draisine". Carl von Drais uppfinning slog igenom internationellt, fast som en modefluga för rika. Tekniken att ta sig fram var densamma som för snabblöparen, nämligen att sparka sig fram sittande.
År 1839-1842 satte Kirkpatrick MacMillan vevarmar på bakhjulet och hävstänger fram som på en trampbil.
År 1861 monterade Fransmannen Michaux vevarmar och pedaler på framhjulet. Om Michaux var först med detta är inte helt klart. En annan fransman, Pierre Lallement, påstås ha kommit på konstruktionen ungefär samtidigt. Lallement flyttade år 1863-64 till Amerika och tog då cykeln till USA.
År 1865-1870: För att öka hastigheten på maskinerna (man tävlade ofta i både hastighet och sträcka), gjorde man framhjulet allt större. Stålet fick även en allt större betydelse i produktionen av de första cyklarna.
I England vann cykeln i popularitet och år 1870 började den första serietillverkade "höghjulingen" helt i metall att produceras. James Starley fick den 11 augusti 1870 patent på sin "Ariel". Den vägde 22,5 kg. Detta var den första cykeln med normalt ekrade hjul. År 1874 fanns i England över 20 olika tillverkare av höghjulingar. Den främsta av dessa kan nog anses vara "Coventry Machinists Co". Framhjulen nådde en maximal storlek av drygt 60 inch (ca 152 cm), allt för att få maximal hastighet. Detta och det lilla bakhjulet gjorde att cykeln lätt tippade framåt. För att undvika detta utvecklas under denna period många varianter av höghjulingar med mindre hjul och med pedalerna sittande längre ner, med olika typ av kraftöverföring till framhjulet. Dock drev man fortfarande cykeln på det styrande framhjulet.
Damcykel från år 1900Som kuriosum kan nämnas en amerikansk modell, "Star", som var en omvänd höghjuling. Det stora hjulet satt baktill, och man hade det lilla styrande hjulet fram. Denna modell var dock mycket svårcyklad, även om risken att tippa framåt, om man körde på en sten eller liknande, försvann.
År 1885: J.K Starley presenterade sin "Rover II". Nu hade cykeln fått nästan lika stora hjul fram och bak. Man styrde med det något större framhjulet och drev via en kedja till bakhjulet. "Säkerhetscykeln" var född.
År 1888: Nästa förbättring av cykeln tillkom av ren kärlek. Det var en veterinär vid namn John Boyd Dunlop som ville att hans son skulle kunna cykla bekvämt. Sonen hade nämligen klagat på att det var alldeles för hårt att cykla. Han kom på idén att fylla en slang med luft som nu kom att ersätta det tidigare hårdgummihjulet. Detta system patenterade J.B Dunlop 1888.
Under 1890-talet fick cykeln allt mer det utseende vi är vana med, och under andra halvan av 1890-talet kan man säga att cykeln var färdigutvecklad. Höghjulingarna försvann snabbt under perioden 1890-1895 och ersattes helt av säkerhetscykeln.
Moderna cyklar
En modern cykelI början på 1980-talet tillverkade ett svenskt företag cykeln Itera som till störta delen var gjord i plast. Cykeln blev dock en flopp.
Det som nu sker är en utveckling av frihjulsnav, växlar och tillbehör.
Växlar: cyklarna kan vara
oväxlade (1 växel),
med navväxel med tre till 24 växlar
med utanpåliggande växlar (med vevparti (med 1-3 kugghjul) och kedjekrans (med upp till 10 kugghjul).
Bromsar: oväxlade och navväxlade cyklar har fotbroms. V-bromsar och skivbromsar används som komplement till fotbromsen, eller komplett bromssystem. Trumbromsar används i extrema fall (äldre tandemcyklar).
Vissa nya modeller går att få med trumbroms, bland annat anses en trumbroms på framhjulet minska risken för fastlåsning. I den anglosaxiska världen är fotbromsen ovanlig och anses svår att använda.
Ström till belysning: tre lösningar används: batteri, traditionell generator (äldre benämning dynamo), som drivs av ett räfflat hjul, som rullar mot däcket, eller navgenerator. I senaste modellerna har halogenlampor introducerats.
Efter lagändring tillåts i Sverige numera blinkande framlyse, som har stor uppmärksamhetsverkan för mötande trafik, men som inte hjälper cyklisten mycket att se vägen. Blinkande lyse är därför meningsfullt bara på gator och vägar med tillfredsställande fast belysning.
Ram: tidigare användes stålram, under senaste tid har aluminium blivit det vanligaste materialet. Även titan förekommer, som har högre styrka/vikt-förhållande än stål. En nackdel med titan är dock att det inverkar ofördelaktigt på priset.
Tävlingscyklar har ram i kolfiber eller kolfiber/aluminium. Framgaffel, sadelstolpe och även vevparti i kolfiber är nu vanligt förekommande.
En kort tid på 1900-talet förekom importerade cyklar med bärande delar i bambu. De såldes för det facila priset 11 kronor, men blev aldrig någon succé, och försöket självdog.
Brukscyklar har en vikt på 16-20 kg, medan racercyklar för tävlingsbruk väger drygt 7 kg (6,8 kg är minimumgräns för tävling enligt Internationella Cykelunionen, UCI).
Traditionellt har ramarna med anpassning till kvinnors och mäns traditionella klädsel utformats olika för damcyklar och herrcyklar. En nackdel med detta är att en damcykelram inte är lika formstabil som en herrcykelram. Som en kompromiss utformar man numera ofta ramarna som ett mellanting mellan gamla tiders damramar och herr-ramar: "unisex-cykeln". Med dagens klädbruk, där kvinnors kjol ofta ersätts av byxor, är detta en framkomlig lösning med stor ekonomisk betydelse: Antalet modeller kan begränsas hos fabrikanterna, och återförsäljarna spar lagerutrymme.
Posten använder 7000 cyklar för transport.
Wov! Hur många av besökarna på denna blogg är cykelentusiaster! Cykeln rockar fett. Det säger väl allt att Kraftwerk är TdF-fantaster. Viva la France. Vive Le Tour. Vive Le Lance!
Skicka en kommentar