Påsktider är också konstrundetider. Och bor man inte i trakterna av Österlen så duger södra Dalarna gott. Vi hinner med över 30 visningar på två dagar i byarna kring Säter och Avesta. Glada och taffliga amatörer blandat med halvproffs. Jämfört med vernissager i storstan så är det så mycket trevligare med besök hemmahos. Vi besöker lador, logar och vardagsrum. Och de bjuder på smågodis och whisky istället för torra chips och surt vin, vilket så klart ger pluspoäng.
Passar också på och tar en tur på egen hand i föräldrarnas bil. Äntligen köra helt själv för första gången. Få uppleva friheten som folk brukar prata om. Men vad då frihet? På min cykel kan jag känna vinden i mitt hår, höra fåglarna och känna dofterna från skog och ängar. I min kajak finns inga väjningsregler eller hastighets-begränsningar att bry sig om. Jag tar mig vart jag vill hur jag vill när jag vill. Men instängd i en plåtlåda som luktar plast, olja och avgaser hittar jag ingen frihetskänsla. Att åka rakt fram på tråkig väg tillsammans med en massa andra, gud så tråkigt! Jag tröttnar efter trekvart och vänder hem igen. Besviken. Har jag tagit alla dessa körlektioner för detta? Jag kommer nog aldrig att bli en ny James Dean.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vi uppskattar att du inte har några planer på att dö i en bilkrasch. Snygg och kändis kan man ju va ändå!
Ursäkta mig, men sjöns hastighetsregler gäller väl oavsett man paddlar kajak eller rattar en vräkig bratsmotorbåt!?
/vän av ordning, som i vanliga fall inte skriver anonyma inlägg
Jag tror cykeln spelade störst roll för att begränsa inaveln, framför allt i övre Norrland.
Bilen hade mer begränsad inverkan -här var man inte lika inriktad på avel utan mer på skryt samt korvinköp 40 mil från bostaden då inaveln redan hade begränsats.
Åka bil handlar inte om frihet, det handlar om att stå emot kollektivet.
Skicka en kommentar