Borta med vinden

Sommaren är kort
Det mesta regnar bort
Men nu är den här
Så ta för dig, solen skiner idag.
Hösten kommer snart
Det går med vindens fart
Så lyssna på mig;
Solen skiner, kanske bara idag .

Sällan har väl Tomas Ledins sommarplåga från 1982 passat så bra som denna vecka. Och speciellt i söndags kväll. Efter veckor av regn och solabstinens kom äntligen värmen. Och eftersom man bara kan flyga ballong när det är fint väder prisade vi vädergudarna som visat sin nåd över den bokning vi gjorde i början av juni, då ovetandes om vilken sommar det skulle bli.

Känslan när marken försvinner under fötterna är svindlande. Jag – som normalt får stora darren om jag står på en hög stege – känner ingen höjdrädsla alls. Möjligen en känsla av overklighet. Som en kamerautzoomning ungefär. Allt blir mindre och mindre. Men inte så pyttigt som från ett flygplan, man har fortfarande kontakt med världen där nere. Människor vinkar, en hund skäller och jagar ballongens skugga, en älgko med kalv tittar fånigt och smått uttråkat på oss när vi glider förbi.

För glider gör vi. Med vindens hastighet. Först nu går det upp för mig hur klyschigt det uttrycket är. Ibland går det ganska fort i ballongen. Ibland rör vi knappt på oss. Hela tiden med vindens fart. Fast det känns inte, för i ballongen är det helt vindstilla.

Efter att ha studsat en gång i ett krondike landar vi snyggt och prydligt mitt i en havreåker. Därefter företas traditionellt dop i champagne av alla förstagångsflygare. Jag miste min oskuld för många år sedan så jag slipper bli blöt i håret. Men jag tar emot mitt adelsdiplom, det tredje där jag utnämns till markgreve. Borde väl räcka som inträdesbiljett på nästa slottsbal!

*Televinken har så klart de fräckaste bilderna!