Kursen jag läser i Västerås handlar just nu en hel massa om fastighetsvärdering. Vilket lite förenklat är läran om att lista ut vilka sorts hus man kan tjäna kosing på, och hur man plockar ut så mycket hyra av sina stackars hyresgäster som möjligt. Inte direkt det ämne som intresserar mig mest här i världen. Men så är det ju när man pluggar – för att komma åt de göttiga kunskaperna måste man också genomlida en hel del annat trams.
Jag har aldrig riktigt förstått vad det är som får en del människor att ägna hela sitt liv åt att tjäna så mycket pengar som möjligt. Varför man väljer att jobba som en liten iller så att man ändå inte hinner sätta sprätt på allt man drar in? Istället dör de i en hjärtinfarkt vid 55+ med ett välfyllt bankkonto som arvingarna klöser varandra blodiga över.
Men om man nu har lite klöver över så måste de ju placeras nånstans. På banken eller i kakburken - på gammeltantförnuftigt vis - går väl på ett ut med dagens usla sparräntor. Sen finns förstås aktier, obligationer, räntefonder och allt vad det heter. Osexigt och smått livsfarligt. Så fort man vänder ryggen till ramlar börsen ihop som ett korthus och hälften av ens surt ihopsparade slantar försvinner all världens väg. Den resan har jag redan gjort en gång, och tänker inte göra om!
Sen kan man ju köpa serietidningar för pengarna också.
Själv slutade jag läsa Bamse någon gång i början av 1980-talet. Men vissa vägrar bli vuxna mer än andra. Min kompis H shoppade förra helgen loss i just serietidningsvärlden. Och för tjugotvåtusen pix borde man väl kunna få ganska många kassar med gamla tidningar kan man tycka. Men H fick bara en tidning. Eller, om man ska vara helt petnoga, så var det inte ens en hel tidning. Bara en framsida. För 22 000 kronor! Och då ingår inte ens ram. Visserligen nr 4 från 1974, vilket han noga poängterar (vad som nu är så speciellt med just den?) Men nja, jag skulle kunna tänka mig en hel massa andra saker att göra för tjugotvå lakan. Fast det kanske mest beror på att jag ju alltid gillade Läderlappen bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vem vill inte ha ett Rune-original på väggen?! Smakar det, så kostar det. Klart sexigare (eller i alla fall roligare...) investering än aktier. Och kanske till och med bättre.
Det finns, av naturliga skäl, ett väldigt begränsat antal original och problemet var att 4-74 var den enda från de första tre åren som såldes (och som öht någonsin har sålts. Resten håller Runes söner hårt i), så på det sättet är den speciell. Annars finns andra som står högre på önskelistan. Vad sägs om 3-73 eller 7-74 tex? Titta in här (klicka på galleriet) och få en nostalgitripp: www.bamsesamlarna.com
Någon som har nått att sälja föresten???
H som i Husmusen
Hellre rik och frisk än fattig och sjuk. varför jobba om man inte får massor med kulor? (Säger damen som tjänar 2/3 än vad maken gör bara för att jag valt att jobba på ett produktbolag istället för som konsult...)
Skicka en kommentar