(eller Arvet efter Pavarotti)
En ny säsong av förnedringsteveprogrammet Idol har börjat den här veckan. Jag tillhör vanligtvis inte den trognaste tittarskaran, men såg några minuter igår hemma hos en god vän som hade det på i bakgrunden.
Kamerorna följer kandidaterna som köar för att visa upp sina obefintliga talanger och låta sig hånas. Eftersom programidén ingalunda är ny kan jag inte ens med att tycka synd om dem - de vet ju mycket väl vad de ger sig in på. Och tydligen är två minuter i teve värt det priset.
Men det finns så klart undantag. Ett av de flitigast visade klippen på sajten YouTube är t ex från den första uttagningen av engelska tevetävlingen Talang från i våras.
Huvudpersonen heter Paul Potts. Och bara att ha blivit döpt efter en av historiens värsta massmördare (Pol Pot) ger ju vem som helst sympatipoäng! Lägg sen till att han inte är det vackraste guds genbank producerat, blev mobbad hela sin uppväxt och förlorade oskulden nånstans 30+ så har vi grundreceptet i vilken sliskig American-Dreamfilm som helst.
Juryns miner när han förklarar vad han ska sjunga är obetalbar. Likaså deras ansiktsuttryck när han sen öppnar munnen. Och därtill publikens reaktioner.
Killen gick så klart och vann hela tävlingen. Blev megastjärna och sjöng sig rätt in i massornas hjärtan. Hollywood kunde inte ha regisserat det bättre. Jag har sett klippet om och om igen och ryser varje gång. Men sen är jag ju också en sucker på snyftiga filmer med lyckliga slut.
Mina damer och herrar: Paul Potts!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
...å så har jag gråtit lite så här på morgonkvisten.... Vilken underbar röst - och inbäddat i den rosaidylliska amerikanska snyfthistorien :-)
Behövs någon ny nu som kan ta över efter pavarotti. Må han vila i fred.
//petra j
Ja den var verkligen snyftig. Jag har inte sett Idol eller liknande såpor, men om det inte var regiserat alls med juryns kunskap innan etc var det rätt häftigt. Kul när sånt händer.
En liten korrigering måste jag slänga in. Inspelningen var från Wales och var från någon brittisk TV-kanal om jag uppfattar rätt. Och Wales ligger inte i England utan är, tillsammans med England, delar i Storbritannien. (Alltid kul att tillrättavisa en halvbritt! ;o))
som Wales-född och stolt över att ha bott i landet som har purjulöken som nationell symbol måste jag få uttrycka ett tydligt 'Skärp dig!' när det gäller geografiuttrycken.
Hävdandet av små regionala minoriteter har aldrig fört något gott med sig. Se Nordirland. Se Baskien. Se Tjetjenien. Se Skåne.
En purjolök som symbol - urfånigt! Och inte kan ni spela fotboll heller...
Skicka en kommentar