Huskur mot larver i näsan

Det är förkylningstider. Och med det kommer också behov av något som kan lindra snuvor och halsont.

En kollega till mig brukar på fullaste allvar stoppa vitlöksklyftor i öronen för att kurera förkylningar. Och P hävdar å det bestämdast att lite tigerbalsam under näsan både fördriver onda andar och botar så väl åksjuka som snuva. Jag har inte provat något av detta, och kan därmed inte heller uttala mig om tillförlitligheten i dessa kurer. Men kan känna en viss skepsis till dem båda – hur stor är chansen att man får pussa eventuella snyggingar som dyker upp i ens väg om man har vitlök i öronen och överläppen insmord med illaluktande salvor?

Men om inte tigerbalsam skulle hjälpa så finns det ju fler kurer att ta till. I mitt bibliotek finns en liten grön bok med den korta titeln ”Huskurer – Lättfattliga anvisningar gifna af läkare, huru man bör förfara vid lindrigare sjukdomsfall samt svårare fall till dess läkaren hinner anlända”.

Mot just förkylningar ordineras endast det klassiska: bad med kalla avrivningar. Men där finns också bot mot allehanda andra åkommor som man kan tänkas drabbas av. Mot armsvett rekommenderas till exempel daglig tvätt med ättika eller franskt vin. Bennikemask däremot kan behandlas med ”en god portion sillsalat med lök” samt en stor kopp starkt kaffe med socker men utan grädde (varför socker men inte grädde kan man undra, men det förtäljer inte ordinationen).

Under rubriken ”Främmande kroppar” står det inget om one night stands, som man kanske skulle kunna förledas att tro, men däremot om hur man ska göra ”Om man har anledning att tro, att insekts-larver hålla till i näsan, hvilket icke så sällan är fallet hos små barn”. Bästa sättet är tydligen att inandas eter eller terpentin, men rådet ges med brasklappen att det ska ske med viss försiktighet, eftersom risken finns att inte bara eventuella kryp utan också patienten ifråga stryker med.

Om det ändock, alla goda huskurer till trots, skulle skita sig och den sjuke går hädan så skickar författaren med en liten förmaning till de anhöriga. Om man är det minsta osäker på om gamla farmor verkligen kilat vidare eller inte, så är det ”en påbjudande plikt för de efterlefvande att icke hasta med begrafvningen”. Men när tanten börjar lukta och får en ”grön färg omkring midjan” så är det helt säkert att ringa efter dögrävarn…

Bäst att hålla sig frisk med andra ord!