Ibland måste man bara göra det man tror på. Egentligen borde vi så klart alltid göra det. Men ofta går det att komma på massor med praktiska anledningar till varför vi inte tordas ta det där steget, försöka uppnå den där drömmen.
Det behöver inte vara någon stor och ouppnåelig dröm. Men vardagen är ju så trygg att hålla fast i. Och risken finns alltid att man misslyckas. Man vet vad man har – så varför chansa inför det okända?
Jag är inte mycket till drömmare. Har alltid stått stadigt på marken, aldrig längtat bort. Ofta har jag sett det som en tillgång. Jag ödslar ingen tid på oväsentligheter - mitt motto är att leva för dagen eftersom ingen ändå vet om solen går upp igen.
Men när jag ser glädjen i ögonen hos någon som vågar ta steget, som är på väg att uppfylla en livslång dröm, så känner jag ändå ett sting av avund. Framförallt fylls jag dock av beundran. Beundran av ett mod som jag själv saknar.
Den som aldrig vågar kommer nog också att ångra sig för resten av sitt liv. Vilket väl vore ett misslyckande större än alla andra. Ibland får man bara en chans. Så missa inte den!
Way to go girl!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
den här kommentaren har inte så mycket med ditt ursprungliga inlägg att göra, men det är en ABBA-association som dök upp och som jag vill vara storsint och dela med mig av!
satt och läste tidningen Bamse igår, för första gången på mycket länge. på sidan 80 finns en bild från De gamlas förenings julfest som Bamse och hans vänner lyckats komma in på (falskleg?). Bildtexten är "Snart dansar de alla till dånande rocklåtar och syntmusik" och vidare "Det blev dans till Depeche Mode, Beatles och Rolling Stones". Va! visst blir man lite förvånad. Jag har alltid tyckt att Bamse känns lite mer som en ABBA diggare! Det är ju inte säkert att han valde musiken förstås, en glad igelkott står närmast skivspelaren, men dom svänger ändå med schyssta moves hela gänget!
den här kommentaren har inte så mycket med ditt ursprungliga inlägg att göra, men det är en ABBA-association som dök upp och som jag vill vara storsint och dela med mig av!
satt och läste tidningen Bamse igår, för första gången på mycket länge. på sidan 80 finns en bild från De gamlas förenings julfest som Bamse och hans vänner lyckats komma in på (falskleg?). Bildtexten är "Snart dansar de alla till dånande rocklåtar och syntmusik" och vidare "Det blev dans till Depeche Mode, Beatles och Rolling Stones". Va! visst blir man lite förvånad. Jag har alltid tyckt att Bamse känns lite mer som en ABBA diggare! Det är ju inte säkert att han valde musiken förstås, en glad igelkott står närmast skivspelaren, men dom svänger ändå med schyssta moves hela gänget!
okej, så bra var inte mitt inlägg att den förtjänar 2 kopior! snälla hattifnatt, ta fram suddigummit!
Håller med - Bamse o hans polare har alltid känts mer Abba och Ted Gärdestad tycker jag! Förutom möjligen Skalman som nog är den mer jazziga typen.
Men det verkar vara en något skum blandning av musikstilar på den där festen. Att de spelar DM är ju inte så konstigt om det är en synthare (med igelkottfrisyr) som DJ. Men Stones går ju inte att dansa till ö h t!!
Det går tyvärr inte att ta bort publicerade kommentarer, det är bara om man har förhandsgranskning som det är möjligt. Men jag tror att de flesta förstår att det inte var meningen med upprepningen.
Krya på dig!
Märk väl att Bamse bara var där och dansade till musik som gamlingarna valt. Jag tror Bamse är helt ointresserad av musik. Jag instämmer dock i mikkes bedömning av Skalman som Jazzdiggare. Just nu sörjer han troligen Esbjörn Svensson.
Skicka en kommentar