06 december 2007

Julkommers

Läser i dagens DN att svensken i genomsnitt handlar julklappar för 5500 kronor per person. Det är inga små summor precis. Och så brukar folk klaga över att de aldrig har några pengar, att bensinen är för dyr eller över trängselavgifter på 10 kr! Norrlänningar handlar tydligen mest, för 7000 spänn per person. Sjutusen! Köper dom skotrar till varannan, eller vadå?

Dessutom är siffran egentligen högre. I min familj – liksom i flera av min vänners familjer – har vi helt slutat med julklappar eftersom vi har nått en tid i livet då man redan har allt man behöver. Lägg därtill alla ensamstående och pensionärer, och några hundratusen invandrare som inte ens firar svensk jul. Så när jag inte julhandlar alls är det någon annan som tokshopar för det dubbla!

Inte ens när jag som barn översköljdes av leksaker och annat roligt på julafton fick jag klappar för så mycket pengar. Så jag kan faktiskt inte riktigt begripa vad det är folk handlar. Dessutom är det mesta ju helt bortkastat. Alla vet att de flesta julklappar man får vill man ändå inte ha, utan folk ska sen ägna mellandagarna åt att springa och byta. Eller så ställs prylarna undan i ett skåp nånstans och glöms bort.

Stadsmissionens kampanj träffar därför så rätt: "Vem minns vad man fick i julklapp förra året – ge en gåva som verkligen betyder något istället!"

Fast i den nämnda summan ingår också julmat. Vilket betyder att om jag inte heller i år köper några julklappar, så kan jag utan dåligt samvete se fram emot att få frossa i godis och julmat för över femtusen spänn! Smask - now we're talking om nåt som jag gillar! Beach 2008 börjar först efter nyår...

9 kommentarer:

Anna Forss sa...

Ja, som att man bättre skulle komma ihåg om man fick/gav till vägörenhet istället. jag vet att jag två jular har gett till Läkare utan gränser. men jag vet också andra saker som jag gett tidigare jular. men inte när.

Och om man vill vara sarkastisk, nej, jag drar nog inte det skämtet i skrift på en blogg.

Anonym sa...

kan det kanske vara så att du är lat och inte orkar köpa julklappar, och dessutom otacksam som inte uppskattar dom presenter du själv får för att dom inte passar in i din stylade 08-tillvaro? köper du inte bara ett gott samvete genom att ge bort pengar på ett enkelt och anonymt sätt som inte kräver så mycket?

Anonym sa...

Otacksam möjligen. Men om man redan har alla prylar man behöver, varför då få fler?

Ordet lat ryms inte inom mitt vokabulär. Dessutom älskar jag att ordna med överraskningar, så det är verkligen inte där skon klämmer!

Jag kan ge av mina pengar till någon som redan har ett överflöd, eller till dem som inte har något alls. Visst kanske mitt samvete mår lite bättre på kuppen. Men om världen samtidigt blir en bättre plats att leva i så får jag väl ta den smällen!

Anonym sa...

Ät julmat o godis för 5000 spänn du, och räkna sen på den klimatpåverkan som produktionen och transporterna orsakar.

Det du!

(jag ger dig kred om du lyckas spåra upp ett julbord som garanterar 100% krav + lokalproduktion inom max 20 mil radie)

Anonym sa...

Och exakt var någonstans skriver jag att jag bryr mig om klimathotet?

Dessutom är jag - tyvärr - övertygad om att mänskligheten redan har förlorat den kampen. Ett julbord hit eller dit är skitsamma på det stora hela så länge som Bush vägrar underteckna Kyoto-avtalet.

Och - om man nu vill göra något för att minska sin klimatpåverkan - så är det de stora besluten som kan ge effekt. Att äta bönor istället för tomater är hyckleri om man samtidigt flyger utomlands ett par gånger per år!

Anonym sa...

Det skrev du inte, men jag utgår från att den som tittar snett på julkommersen även ser på fler perspektiv än det om social rättvisa.

Jag vet till exempel i stort sett inget om elbolaget god el, mer än att de ger pengar till 'sociala' projekt. En god gärning, som dock för mig skulle förlora all värde om det visade sig att elen inte kommer från miljövänliga källor.

För mig handlar en kritisk syn på julkommersen i grunden om två saker. Dels "Gud vad folk köper en massa onödigt med sina pengar"-perspektivet som du belyser. Dels en allmän oro för att vi, mänskligheten, har en alltför respektlös attityd mot hur vår konsumtion påverkar jordens resurser.

Det blir lite hönan och ägget om man ska diskutera vilken av dessa som är viktigast, men om man inte inser att frågorna går hand i hand, blir det nog svårt att hitta vettiga hållbara lösningar.

Bush/Kyoto är visserligen ett stort problem. Men se det hela ur ett lösningsperspektiv, snarare är 'hoppet är ute' perspektiv. Kan andra länder visa fungerande lösningar från såväl lokalsamhället som nationellt, kanske även konservativa oljekramare börjar ändra sig.

Ett sådant föhållningssätt kräver som du skriver att man tar tag i de stora problemen. Flygandet är något jag själv tänker minska på, men att inte se transporterna och energikostnaderna bakom den mat man äter, är ju att dölja en stor del av problemet. När du jämför tomater med utlandssemester försöker du kanske ta billiga poäng, men riskerar att visa lite naiv okunskap ;)

Så, nu kanske jag har mättat din servers kapacitet

Anonym sa...

Jag tycker inte alls att jag försöker ta billiga poänger genom att jämföra tomater och flygresor. Jag har jobbat inom miljörörelsen i över tio år, och tycker att det där ofta finns ett hyckleri kring dessa frågor. Mycken tid och energi läggs på att diskutera matens miljöpåverkan och att man inte ska dricka flaskvatten. Men sen flyger de som anser sig vara så "miljöbra" obekymrat till Thailand eller Sydamerika på semester två gånger per år.

Och det här tror jag är jättefarligt - folk luras till att tro att de kan rädda klimatet genom att sopsortera och dricka kranvatten. Nöjda över sin insats åker de sen på flygcharter. Men om vi ska kunna rädda världen så räcker det inte med att "dra ner på flygandet", då måste vi näst intill sluta flyga ö h t!

Den nya globala livsstil som vi i "västvärlden" vant oss vid - där man reser på helgshopping till Barcelona eller på badsemester till Kroatien - tror jag att folk har väldigt svårt att ge upp. Därav min pessimism.

Anonym sa...

Håller med dig helt och hållet! Men jag lär nog förbli en obotlig optimist. Tjugo års miljöengagemang har inte ändrat på min optimism hittills!

Trevlig kväll!

Anonym sa...

Ser att du har påven på din sida, och Svenskt näringsliv mot dig i julkommerskampen (se notis samt helsidesannons i dagen DN)!