Vad är det som går och går men aldrig kommer fram?
En klassisk gåta från småbarnsåren. Nu har jag äntligen fått svaret: Jag själv.
Förra helgen – efter en fyra timmar lång söndagspromenad – köpte jag nämligen en stegräknare. Inget mer flanerande, strosande och nöjespromenerande för min del. Nu är det bara effektiva steg som räknas!
Tyvärr är resultatet hittills ganska nedslående. Trots att jag promenerar 20 minuter till jobbet varje morgon, och går en dubbel omväg runt Söder på vägen hem, når jag inte upp till det antal steg som man enligt hälsoexperterna bör gå varje dag för att leva ett nyttigt liv.
Men jag har kommit på ett knep! Om jag sätter fast mätaren på den handled som slutar med den näve som gräver flitigast i chipsskålen, så kan jag efter en lagom lång kväll i tevesoffan nå den magiska nivån.
Man får inte vara dum om man ska kvala in i Beach 2008-klubben. Snarare vis. Stegvis...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
:-D
Fyndigt!
// Petra j
Smart, man kan också skaka stegräknaren....//Gabrielle
själv kom jag tvåa i den interna stegtävlingen på mitt gamla jobb delvis genom att gunga lite samtidigt som jag rapade din systerdotter.
Man kan också sitta på ett riksdagsgruppsmöte medan partikamrater ältar, tjafsar och gnölar medan ens hand frenetiskt slår på knät för att någonstans låta frustationen ta vägen innan den hinner bubbla upp till stämbanden för att skrika de förlösande orden: sluta era jävlar...
Skicka en kommentar