Buuu!

Klockan är strax efter tolv. Novembermörkret ligger sedan många timmar sänkt över staden. Fönster efter fönster slocknar, det är dags att gå till vila för att orka möta en ny arbetsdag. Men samtidigt är tiden inne för nästa skift att gå på - spöktimmen är här!

Min mormor trodde på spöken. Klart man gör när man själv har sett ett, eller hur!? Men samtidigt är det nu över tio år sedan hon gick bort och jag har inte sett skymten av henne sen dess. Så kanske hade hon trots allt fel? Men jag vill inte tro det. Ens mormor, som levt så länge, borde ju ha koll på så grundläggande frågor som de om livet och döden. Eller finns det vissa kriterier man måste uppfylla för att bli spöke? Mormor var, så vitt jag vet, inte olyckligt kär. Hon nämnde heller aldrig något om att hon hade ett stort behov av att komma tillbaks och hämnas någon. Så som de klassiska spökena brukar göra.

Jag tror inte att det finns någon Gud, och inte heller på någon himmel eller helvete. Men att tillbringa de kommande tusen åren som maskföda lockar inte jättemycket. Och jag vill absolut inte missa mitt eget begravningskaffe! Så på nåt sätt måste jag komma på hur man ska göra för att bli spöke. Innan det är dags att plocka ner skylten. - Alla tips mottages tacksamt!